Bubbelplast

Ilse Jacobsens regnrock ligger skyhögt på min önskelista. Men hur jag än tjatar och tjatar på jultomten så får jag ingen. Däremot får jag ständigt hem en massa bubbelplast, och det är roligt (fast inte lika roligt).

Det är någonting magiskt med bubbelplast; man bara MÅSTE smälla sönder de små bubblorna. Alla gör det, och omedelbart dessutom. Så fort de får syn på lite bubbelplast så rusar vi alla dit och ploppar.

Jag trodde att det var någonting typiskt svenskt. Åhnej. Min polare Sadie från Etiopien tog genast tag i bubbelplasten som jag hade liggande och tog i med bägge händerna och vred hårt: PLOPPPLOPPPLOPP. "Oj, så där har jag aldrig gjort" sa jag "jag ploppar dem en och en, men det där såg ju mycket roligare ut!" "En och en!" replikerade Sadien fnysande. "Ni svenskar är så försiktiga. Ta i ORDENTLIGT!"

Och en amerikansk kompis HOPPAR på bubbelplasten. Geografiska skillnader i behandlandet av bubbelplast alltså.